Ja, jag är lycklig. Jag är fruktansvärt lycklig och jag vill inte vakna upp ur min dröm. Men det känns som att jag faktiskt aldrig kommer göra det... det här är på rikigt.
Trist bara att en del människor som står mig nära är så negativa. Det finns just en person som står mig närmast och jag vill inte höra elaka saker från honom som jag upplever det. Låt mig få vara glad och tro på mig. Det är inte mitt fel att jag haft sådan otur. Låt mig nu få vara glad.... Pappa...jag älskar faktiskt dig.
Jag vet att jag tog en liten risk när jag tillät mig att känna så här men vad skulle jag göra... jag kände att jag verkligen måste. Måste måste måste annars skulle jag missa något väldigt fint. Det ville jag inte.
