Jag har fått en iphone! Har man världens bästa sambo o älskling som ser till att jag får en eftersom jag är grön av avund.
Myys
torsdag 25 november 2010
onsdag 10 november 2010
I AM A MOTHER
Ja jösses, vem kunde tro att jag skulle bli mamma en dag. Säkert inte många och knappt jag själv.
Det går inte att beskriva i ord hur underbart det är att få ett eget barn. Jag som alltid varit lite sådär gnällig på andra ankmammor som daltar o har sig med sina barn börjar som liksom förstå hihi. Nu kan jag inte ens glo på sjukhusprogram där det föds barn utan att börja tjura. Herregud vad har hänt? :) Att bara ligga och kika på vår underbara Nadja gör att det börjar tåras i ögonen. Jag kan inte få nog av henne. Hon är så underbar vår lilla skatt. Nu har jag henne och min underbara Pirre som jag älskar så förbaskat mycket. Allt är perfekt.
Ja, jag vet att mina uppdateringar inte kommer alltför ofta. Just nu får jag väl skylla på tidsbristen. Herregud vad tid allt tar!! Det ska bytas blöjor, matas, bytas blöjor, matas osv. Man har inte sina händer fria så mycket längre hihi. Men nu passar jag på för just nu ligger Nadja på soffan bredvid mig och sover. Hon sover ÄNTLIGEN efter att ha knölat hela dagen. Ingenting verkade vara bra men tillslut så bajjade hon några blöjor på raken och fick efter amningen ersättning så då blev hon nöjd och slocknade.
Tors den 21 oktober 03:17 kom hon äntligen till världen vår skatt. Det var inte den enklaste förlossningen.
På tisdagen samma vecka fick jag åka in till specialistmödravården efter att min äggvita i urinen hade ökat lite för mkt över helgen. Jag hade såklart räknat med att få åka hem men inte då. NEEJ, jag blev inlagd och fick absolut inte åka hem. FASA! Pirre kom in några timmar senare och där låg jag i en förlossningssäng som var hårt som satan och gjorde ingenting. Läkarna sa att jag inte fick åka hem men att jag inte skulle bli igångsatt än på några dagar. Möjligtvis senare i veckan.
Jag fick fortsätta ligga på förlossningsavdelningen eftersom det inte fanns någon plats på vanliga avdelningen på BB och dom rullade in en lite skönare säng. Pirre skickade jag hem eftersom jag tyckte det var onödigt att han skulle behöva ligga där och sova. Pirre åkte hem vid halv 12 på kvällen och sen skulle jag försöka sova. Det är ju väldigt lätt då man ligger vägg i vägg med en massa kvinnor som ska föda sina barn. Det är som att ligga på ett slakthus.
Jag sov inte en blund på hela natten... Hungrig som ett as var jag oxå eftersom jag inte fått äta på hela dagen nästan. Hade en chokladbit som jag mumsade i mig mitt i natten.
Dagen efter på förmiddagen kommer dom in och säger att jag ska bli igångsatt. VA?? Men jag måste få ringa min Pirre först.
Jag ringer Pirre och han får avsluta jobb och blixtsnabbt åka in. Klockan 11 blir jag igångsatt eftersom mina värden inte är något bra. Äggvita i urinen, högt blodtryck, svullen som en uppblåst ballong (gått upp ca 23 kg) och blodplättarna var för få.
Sen väntar ett helsike! Värkarna kommer rätt snabbt och dom är inge vidare. Dom blir bara värre och värre såklart men jag öppnar mig inte. Efter en massa timmar för dom in som en ballong som ska göra att man öppnar sig och efter det är jag öppen 4 cm. Vid 10 cm får man börja få ut bebbe men dit kom jag aldrig. När jag kämpat på i 16 h och har ont så in åt helvete, gråter o suger i mig lustgas och försöker mig på profylaxandningen så inser dom att vi måste avbryta. Jag har inte öppnat mig en cm mer än dom där 4... Helt galet. Jag som absolut inte ville göra kejsarsnitt kände också att det är enda lösningen.... det blir ett akut kejsarsnitt klockan 03:17. Eftersom mina blodplättar inte var bra så fick jag inte ta någon epiduralbedövning och det gjorde också att jag var tvungen att sövas vid snittet. Jag missade det ögonblicket jag så gärna ville vara med om. Att få höra när lilla Nadja kommer ut till världen, få se henne och få se Pirre klippa av navelsträngen... Jag fick se henne direkt när jag vaknade men jag kan inte påstå att jag riktigt minns det... man var ju rätt groggy.
3 h senare så vaknade jag upp helt och hållet på uppvaket. Dom rullade mig till Pirre och Nadja. Så obeskrivligt underbart. Jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Nadja somnar på mitt bröst och så sover vi i några timmar.
Vi fick till en börjar dela rum med ett annat par på förlossningsavdelningen innan vi fick ett eget rum på BB. Det var skönt. Nu väntar några dagar på BB innan vi får åka hem.
Jag får ligga i min säng och har kateter. Man kan ju säga att jag samlat på mig vatten.... sköterskorna får komma in stup i kvarten och tömma den... jag blir mindre och mindre och på 2 dagar har jag tappat 12 kg. På en natt så hade dom tömt 5 liter... helt sjukt! Jag känner knappt igen mig efter att ha sett ut som en blåval i några veckor. Mina ben och fötter börjar se normala ut igen. Mitt ansikte är inte heller lika svullet längre och magen har sjunkit ner.
2 dar efter får jag stiga upp ur sängen och duscha. Med mkt tabletter och morfin är man lagom yr men jag fick hjälp av en skön tant som var min favorit. Hon hade humor och gjorde så man inte alls kände sig så utelämnad när man ska duschas o när man får hjälp med att byta trosor o bindor osv :)
Vi åker hem på må¨ndag vid 16 då det är min födelsedag. Mitt blodtryck har varit för högt och är det fortfarande men dom släpper iväg oss iaf. Det var en underbar känsla att få komma hem och få leva ett vanligt liv tillsammans med vår underbara dotter.
Nu har det gått 2,5 vecka och jag har gått ner nästan 20 kg och känner mig lätt som en fjäder. Galet vad man kan samla på sig vätska. Förstår ju nu att man va tvungen att ha Lisens 41,5:or till skor och Pirres jacka. Att jag hade skitont i ben och fötter. Kändes som huden var full med blåmärken. Att ögonen och ansiktet var helt uppsvullna. Jäkla havadeskapsförgiftning...
Jag skulle kunna sitta här och skriva hur mycket som helst men någon måtta får det ju vara.
Nu ska jag mysa med Nadja :)
Det går inte att beskriva i ord hur underbart det är att få ett eget barn. Jag som alltid varit lite sådär gnällig på andra ankmammor som daltar o har sig med sina barn börjar som liksom förstå hihi. Nu kan jag inte ens glo på sjukhusprogram där det föds barn utan att börja tjura. Herregud vad har hänt? :) Att bara ligga och kika på vår underbara Nadja gör att det börjar tåras i ögonen. Jag kan inte få nog av henne. Hon är så underbar vår lilla skatt. Nu har jag henne och min underbara Pirre som jag älskar så förbaskat mycket. Allt är perfekt.
Ja, jag vet att mina uppdateringar inte kommer alltför ofta. Just nu får jag väl skylla på tidsbristen. Herregud vad tid allt tar!! Det ska bytas blöjor, matas, bytas blöjor, matas osv. Man har inte sina händer fria så mycket längre hihi. Men nu passar jag på för just nu ligger Nadja på soffan bredvid mig och sover. Hon sover ÄNTLIGEN efter att ha knölat hela dagen. Ingenting verkade vara bra men tillslut så bajjade hon några blöjor på raken och fick efter amningen ersättning så då blev hon nöjd och slocknade.
Tors den 21 oktober 03:17 kom hon äntligen till världen vår skatt. Det var inte den enklaste förlossningen.
På tisdagen samma vecka fick jag åka in till specialistmödravården efter att min äggvita i urinen hade ökat lite för mkt över helgen. Jag hade såklart räknat med att få åka hem men inte då. NEEJ, jag blev inlagd och fick absolut inte åka hem. FASA! Pirre kom in några timmar senare och där låg jag i en förlossningssäng som var hårt som satan och gjorde ingenting. Läkarna sa att jag inte fick åka hem men att jag inte skulle bli igångsatt än på några dagar. Möjligtvis senare i veckan.
Jag fick fortsätta ligga på förlossningsavdelningen eftersom det inte fanns någon plats på vanliga avdelningen på BB och dom rullade in en lite skönare säng. Pirre skickade jag hem eftersom jag tyckte det var onödigt att han skulle behöva ligga där och sova. Pirre åkte hem vid halv 12 på kvällen och sen skulle jag försöka sova. Det är ju väldigt lätt då man ligger vägg i vägg med en massa kvinnor som ska föda sina barn. Det är som att ligga på ett slakthus.
Jag sov inte en blund på hela natten... Hungrig som ett as var jag oxå eftersom jag inte fått äta på hela dagen nästan. Hade en chokladbit som jag mumsade i mig mitt i natten.
Dagen efter på förmiddagen kommer dom in och säger att jag ska bli igångsatt. VA?? Men jag måste få ringa min Pirre först.
Jag ringer Pirre och han får avsluta jobb och blixtsnabbt åka in. Klockan 11 blir jag igångsatt eftersom mina värden inte är något bra. Äggvita i urinen, högt blodtryck, svullen som en uppblåst ballong (gått upp ca 23 kg) och blodplättarna var för få.
Sen väntar ett helsike! Värkarna kommer rätt snabbt och dom är inge vidare. Dom blir bara värre och värre såklart men jag öppnar mig inte. Efter en massa timmar för dom in som en ballong som ska göra att man öppnar sig och efter det är jag öppen 4 cm. Vid 10 cm får man börja få ut bebbe men dit kom jag aldrig. När jag kämpat på i 16 h och har ont så in åt helvete, gråter o suger i mig lustgas och försöker mig på profylaxandningen så inser dom att vi måste avbryta. Jag har inte öppnat mig en cm mer än dom där 4... Helt galet. Jag som absolut inte ville göra kejsarsnitt kände också att det är enda lösningen.... det blir ett akut kejsarsnitt klockan 03:17. Eftersom mina blodplättar inte var bra så fick jag inte ta någon epiduralbedövning och det gjorde också att jag var tvungen att sövas vid snittet. Jag missade det ögonblicket jag så gärna ville vara med om. Att få höra när lilla Nadja kommer ut till världen, få se henne och få se Pirre klippa av navelsträngen... Jag fick se henne direkt när jag vaknade men jag kan inte påstå att jag riktigt minns det... man var ju rätt groggy.
3 h senare så vaknade jag upp helt och hållet på uppvaket. Dom rullade mig till Pirre och Nadja. Så obeskrivligt underbart. Jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Nadja somnar på mitt bröst och så sover vi i några timmar.
Vi fick till en börjar dela rum med ett annat par på förlossningsavdelningen innan vi fick ett eget rum på BB. Det var skönt. Nu väntar några dagar på BB innan vi får åka hem.
Jag får ligga i min säng och har kateter. Man kan ju säga att jag samlat på mig vatten.... sköterskorna får komma in stup i kvarten och tömma den... jag blir mindre och mindre och på 2 dagar har jag tappat 12 kg. På en natt så hade dom tömt 5 liter... helt sjukt! Jag känner knappt igen mig efter att ha sett ut som en blåval i några veckor. Mina ben och fötter börjar se normala ut igen. Mitt ansikte är inte heller lika svullet längre och magen har sjunkit ner.
2 dar efter får jag stiga upp ur sängen och duscha. Med mkt tabletter och morfin är man lagom yr men jag fick hjälp av en skön tant som var min favorit. Hon hade humor och gjorde så man inte alls kände sig så utelämnad när man ska duschas o när man får hjälp med att byta trosor o bindor osv :)
Vi åker hem på må¨ndag vid 16 då det är min födelsedag. Mitt blodtryck har varit för högt och är det fortfarande men dom släpper iväg oss iaf. Det var en underbar känsla att få komma hem och få leva ett vanligt liv tillsammans med vår underbara dotter.
Nu har det gått 2,5 vecka och jag har gått ner nästan 20 kg och känner mig lätt som en fjäder. Galet vad man kan samla på sig vätska. Förstår ju nu att man va tvungen att ha Lisens 41,5:or till skor och Pirres jacka. Att jag hade skitont i ben och fötter. Kändes som huden var full med blåmärken. Att ögonen och ansiktet var helt uppsvullna. Jäkla havadeskapsförgiftning...
Jag skulle kunna sitta här och skriva hur mycket som helst men någon måtta får det ju vara.
Nu ska jag mysa med Nadja :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)