söndag 22 februari 2009

Rädd

Jag har just fått höra att han har ljugit om precis hela sitt liv...
Det är skrämmande. Det betyder att jag känner honom inte alls. Han kan ju vara vem som helst. Han kan vara farlig. Hur skall jag kunna veta?

Faktiskt så känner jag mig lite rädd. En väldigt märklig känsla...
Har han lyckats med allt detta manipulerande så är han kapabel till precis vad som helst.


Känns jävligt olustigt...och vill att allt ska vara över.

Jag ångrar så mycket mitt val. Jag borde ha lyssnat på mitt hjärta och sett varningssignalerna...

Jag om någon borde ha sett dom... och ja, jag såg dom ibland... men var dum nog att lyssna på hans ursäkter...

Jag tänker väldigt mycket. Tänker på vad jag vill och hur det kom sig att det kunnat bli så här. Tänker på hur lätt det är att slukas upp av en psykiskt sjuk människa. Hur lätt det är att bli manipulerad.

Det är så skrämmande. Hur skall man kunna veta när någon är ärlig? Detta är det absolut värsta som någonsin har hänt mig. Jag har blivit totalt grundlurad och här står jag nu och har kanske förlorat någons hjärta som betyder mycket för mig. Jag borde ha lyssnat på mig själv!

Men... det kan ju vara så att det fört med sig något gott... att vi fått oss en tankeställare om vad man egentligen vill.

Jag kan inte backa tillbaka tiden utan bara göra det bästa av situationen och inse att jag lärt mig en hel del...

Måste försöka sova... är lite smått svårt att somna efter torsdagens chock. Har inte sovit alltför mkt...

Tack Elin för att du är min underbara bästis. Ditt mess i morse gjorde mig så glad. Nisse o Klara sitter i min mobil nu och kikar på mig varje gång jag tar upp den.

Jag har rensat i några bloggar....anser att viss text inte var värd att stå kvar....

lördag 21 februari 2009

Hur kan man vara så manipulativ och falsk?

Den där underbara Simon var visst inte så underbar men jävligt bra på att ljuga, gå bakom min rygg och utnyttja mig.

Tack för denna tid Simon och tack för att du fick mig att välja "fel". Jag är grymt besviken och kommer nog aldrig förstå hur en människa kan vara så elak.

Hoppas du har haft nytta av alla mina tjänster, pengar o bredband...

Jag vill aldrig se dig mer..

tisdag 17 februari 2009

Det var tydligen fredagen den 13-de förra veckan...

Mmm... det var liksom lite svårt att missa. Vanligtvis brukar jag inte märka av sådana otursdagar men min fredag var ett skämt...

Försökte betala en tågbiljett med ett presentkort jag har köpt för en massa pengar men damen i kassan på Centralen upplyste mig om att presentkortet var stulet... Åh... vilken lycka...eller inte...
Där står jag..med långnäsa, tvungen att lämna fram min legitimation eftersom polisen behöver mina uppgifter... presentkortet stannade hos henne och jag fick gå hem tomhänt.
HELT OTROLIGT. Jag blev ledsen och hade inte alls någon lust att gå iväg och träna som jag hade tänkt. Luften gick ur mig helt enkelt.
Tog upp telefonen och ringde till Simon och berättade.
När jag lugnat ner mig så åkte jag och träffade Elin istället. Men slutar oturen här? Neeej självklart inte....
Vi åker till Ica Kvantum för att handla... sen återstår kassan... Elin drar sitt ICA-kort o det funkar inte... men jag tänker att jag har mitt mastercard och jag kan betala sålänge... Flickan i kassan knappar in mina saker också och sen när jag ska betala så går inte det heller... HELT Jäkla Otroligt...
Jag ringer till MasterCard och dom kan inte se nåt fel först... men sen ser dom att jag har 3 felaktiga pinkodsinslag... HALLÅ! Jag har inte använt min kod sen i oktober... bra att spärren tar typ ett halvår på sig. Så där står vi... men som tur va hade jag pengar så det räckte på visa-kortet.... tur i oturen.
På vägen hem till Elin ringer jag mitt datasvar för att kolla mitt saldo... å då självklart spärrar jag pinkoden dit. Då började jag känna att DET FÅÅÅR TUSINGEN RÄÄCKA!

Hemma hos Elin fastnade jag i hennes soffa med Lill-Bosse. Han gillar när jag kliar han på örat. Då sitter han o kisar och nästan somnar sittandes. Hihi...
Elin lagade jättegod mat åt oss. Pasta med ädelostsås. Superdupergott. Hallonsoda från Skansen till. Mums.
Sen var det dags att åka hem o göra sig lite fin för att sen åka och hämta Simon på Centralstation.
När vi kom med bilen vid mitt hus så finns det vanligtvis ALDIG parkering men preciiiiis när vi kom så åkte en dam iväg. Jag kikade på klockan och JA!!! Den var några minuter över 00. Otursdagen var över... äntligen...

Puss.

Ps... jag lyckades få en parkeringsbot igår morse... yiihaa...

torsdag 12 februari 2009

Det närmar sig...


Det är en trög dag idag... tiden står stilla tror jag. Det känns som så iaf men rätt som det är så är man på väg hem från jobbet och det är fredag kväll.


Igår hade jag en flitig dag och jag är stolt över mig själv. Jag tvättade all tvätt som legat alldeles för länge i min tvättkorg..., jag har bäddat rent, lagt på ett nytt överkast som jag köpt, städat upp allt i vardagsrummet och dammsugit.


Köket är nästan färdigstädat...


Vill ju att det skall vara fint till helgen =)


Jag var förresten på jordens sämsta spinningpass igår på lunchen... KÄRRINGAR... man kan ju lite lätt tro att SATS skall ha bra instruktörer men tydligen inte.... No more spinning där inte...


Kan mitt te svalna nångång!!


I morgon skall jag åka till Kista igen...


Heeeeeeelg, jag vill det ska va heeeeeeelg nuuu!!!


Möte ikväll.....

tisdag 10 februari 2009

Det ljusnar

Ja tydligen så kunde man bli glad igen. Det är märkligt vad man kan bli ledsen ibland och få för sig att man aldrig ska bli glad igen. Allt kan kännas så hopplöst men så kan det förändras på ett kick... Inte bara av sig själv men genom att man pratar om saken.

Nu känns det mycket bättre.

Jag har träningsvärk idag. I mina axlar och rygg. Tränade igår kväll och det var rätt jobbigt. Just uppvärmningen på löpbandet var faktiskt rätt jobbig. Inte konditionsmässigt men det var jobbigt för svanken.

Idag sitter jag på Fora. Jättetrevligt :)

Längtar till helgen...

söndag 8 februari 2009

Ledsen


Varför blir jag jämt missförstådd?


Varför försvinner man bara?


Jag är ledsen och det känns som jag aldrig kommer att bli glad.


Jag vill bara väl...


God natt....


onsdag 4 februari 2009

Min kropp värker

Man kan lugnt säga att det känns att jag börjat träna hårt. Jag har träningsvärk lite här o var och jag känner mig lite småsliten och trött.
Jag kämpar på och jag gillar det. Fastän man ibland är ofantligt trött innan man ska gå och träna och man får för sig att man håller på att bli sjuk för man är så trött och frusen så tvingar jag mig dit och sedan efteråt är man pigg som en nötkärna. Härlig känsla.

Idag var en sådan dag. Jag var döende när jag kom hem och trodde aldrig någonsin att jag ens skulle orka röra min lilltå på hela kvällen... vid halv 8 reste jag mig iaf ur soffan och klädde på mig. Redan då börjar jag bli lite piggare. Med dubbla byxor o tröjor och en mössa cyklade jag iväg till Hornsgatan... massa uppförsbackar känns det som men väl där så börjar det rycka i kroppen.
Body Combat stod på schemat idag. Ett pass fullt med sparkar och slag och rörelse i luften. Det var min första gång och jag stod bredvid på stycken tjejer som var extremt tränade och smala... det gör ju inte direkt att man blir inspirerad men lite senare på passet hade jag kommit in i rytmen och jag var totalt slut vid passets slut. Ett mkt konditionskrävande pass.

Man hade ju kunnat tro att man skulle varit död när man kom hem men icke... jag har av någon lustig anledning tömt diskmaskinen och fyllt den till max igen, startat den och torkat bänken. Nu syns den igen =) Sen gick jag in i vardagsrummet och stormade mitt berg med kläder och annat som låg på golvet. Hehe... förstår inte hur allt kan hamna på golvet... inte kan det väl vara så att jag är en slarvmaja?? Nono... not a chance...

Hur mår jag annars`? Jo, det är bra. Jag är glad över att ha börjat träna även om jag ibland kan tvivla på om jag ska orka men jag överträffar mig själv. Undrar när det skall börja märkas på min kropp. Min kropp är ett mysterium....

Jag har min Simon, dock väldigt långt borta och han har såklart fullt upp med allt nytt... men jag hoppas vi snart ses igen för jag saknar honom.

Jag drömde en märklig dröm inatt.... att jag skulle få hjälp att sätta i ett diadem i håret av en tjej men sen när jag kikade mig i spegeln hade hon klippt av mitt hår och färgat det SÅ blont så där stod jag med ett ansikte som var klotrunt och ett snaggat hår. Jösses...

Jag har säkert en massa mer att skriva om men jag måste sova nu....

Natti natti....

Puss...